På nya höjder
17:53
Herregud vilken dag. Ni kanske tror att vi har legat på varsin solstol hela den här resan och bara stekt i solen? Inte trodde väl ni att vi skulle bestiga ett berg i hettan? Det trodde inte vi heller i ärlighetens namn. Men idag, söndag, hade vi ställt klockan tidigt, för att hinna med att gå medan solen inte ännu sken som starkast. Kanske råkade vi vara lite för långsamma med frukosten så skuggan på sidan av berget hann försvinna, men det hindrade inte oss.
Redan nere vid foten av berget kände jag av min astma och vi båda var nästintill blöta av svett. Likt två riktiga äventyrare började vi sen bestiga vårt berg. Det fick bli många stopp längs vägen då mjölksyran sved och luftrören krampade, men det stoppade oss inte. Värt att nämnas var att vi blev omkörda av ett gäng åsnor under turen upp, men djurvänner som vi är motstod vi frestelsen att ta till skjuts upp till toppen.
Trotts det enorma motståndet och bristen på bra kondition så nådde vi mot alla odds toppen efter en timme. Utsikten där uppe var fantastisk och Simon fascinerades över att man på andra sidan berget kunde se från ovan när flygplanen landade. Efter en stunds återhämtning och mycket vatten tänkte vi att vi skulle ta oss upp ytterligare en bit till “Ancient Thera” som var en fornhistoriskt stad. Men där stötte vi på nästa problem som vi hade misstänkt redan påväg upp för berget. De tog inträde för att komma upp till den gamla staden och självfallet hade vi inga stålar med oss. Simons var mest frustrerad av oss och kom med förslag som att krypa genom ett hål i staketet eller klättra över muren. När jag efter en stund kunde spana ut övervakningskamerorna så sjönk hans hopp och vi valde att sätta oss på en sten och äta körsbärtomater. Inte lika mycket att skryta med kanske, men var trevligt. Vägen ner gick så mycket lättare och snart var vi framme vid stigen som ledde till en liten kyrka som var placerad halvt i berget. Stigen dit var lång och med enorma trappsteg men tillsist nådde vi dit. Kyrkan var stängd men det var en häftig känsla att stå inne i berget och blicka neråt mot Perissa. Nu kan vi stolt berätta om något som vi faktiskt lyckades med att nå under vår vandring.
Efter den svettiga turen tog vi oss till ett mysigt lunchställe vid havet. Efter lite mat och dryck var vi nästan på banan igenom. Vi hade bestämt oss för att ta ett dopp i poolen och mycket badandes blev det. Överraskande nog bjöd Debbie på en apelsinjucie när vi befann oss i solstolen, vi tackade och tog skeptiskt emot den. Mycket att pyssla med såhär sista dagen och efter att vi packat klart väskorna så tog vi oss en nap. Klockan 21.30 vaknade vi igen lagom förvirrade och gjorde oss redo för lite middag.
Sista middagen blev på ett mysigt ställe längs med strandvägen. Det var nästintill fullt men vi lyckades få ett bord och beställde in varsina underbara rätter. Efter lite shopping påvägen hem så spenderade vi sen vår sista halvtimme på rummet. Stressigt packade vi ihop det sista innan vår skjuts knackade på dörren. Eftersom att de här två dygnen har blivit mer som ett dygn så kommer fortsättningen på vår resa i nästa inlägg!
Puss och kram!
/Funis
0 kommentarer