"Somliga har några timmar kvar" - Som studenterna på Blackeberg skulle ha uttryckt det. Men jag (Funis) som inte är en gammal blackebergare skulle kanske ha valt att uttrycka mig mindre dramatiskt. Varför vill man liksom ta studenten, tänkte jag när jag fick höra de starka slagorden "Somliga har ett år kvar" och kände mig faktiskt rätt nöjd med det. Men någonstans kunde jag ändå relatera, för nu är det ju faktiskt så att somliga (vi, ifall någon missat hihi) har bara några timmar kvar. Imorgon vid den här tiden är vi nämligen framme i Italien. Weehiooo!!      

Det som man dock kan kalla dramatiskt, helt utan att överdriva, är våra senaste dagar. Själv har jag hunnit med att gå ut andra ring, tappat rösten ett antal gånger, vankat fram och tillbaka i panik i väntan på mitt bankkort samt packat för glatta livet. Sen har vi såklart firat Simons student med mycket festligheter. Kanske kan jag erkänna att Simons senaste dagar har varit aningens mer dramatiska än mina. Han har hunnit med att ta studenten, sa jag det, studenten? Från de starka orden vid avslutningen i ljushallen "Det är vi som är Blackeberg", kan vi nu konstatera att Simon inte längre "är Blackeberg". Aldrig mer gymnasiet. Rätt dramatiskt om du frågar mig.

Utspringet och mottagningen drabbades av lite dåligt väder, men vad gjorde väl det? Många människor samlades redan vid utspringet och grattade vår ny utspringda student. Senare vid mottagningen samlades ännu mer människor och Simon överöstes med gratulationer och presenter. Trotts Simons påtagliga trötthet så stod slutskivan på schemat senare på kvällen och vi drog oss in till stan för att dansa loss med Simons klasskompisar en sista gång. Mycket känslor, mycket intryck, mycket allt, kan vi nog summera de senaste dagarna med. Men hallå, man tar ju bara studenten en gång, så why not?






Nu flyr Simon och jag landet med glädje. Mot varmare breddgrader och ett liv långt ifrån vardagen. Vi hoppas att ni vill kika in här ibland och bli lite avundsjuka av alla fina bilder. Ciao ciao!

/Funis (medförfattare; S. Brobäck)