Vi är lika på många sätt och vis jag och min käre pojkvän, det säger alla. Men går man in på djupet så skiljer vi oss kanske mer ifrån varandra. Efter idag kan jag faktiskt konstatera att Simon Brobäck, mannen i mitt liv, är en nojjig rackare.

Jag vill börja med exempel ett; Djur. Här i Grekland träffar vi många djur, främst katter. Alla dessa grekiska katter framkallar kommentarer från Simon som "Akta dig Emelie!" , "Gå härifrån katten!" och "Usch! Stick!". Värt att nämnas i detta är att Simon vanligtvis inte är rädd för djur i allmänhet och inte heller har något emot svenska katter. Vi har även mött endel vildhundar, särskilt en idag som följt efter oss, även den mycket läskig enligt Simon. Kanske dagens roligaste och nojjigaste kommentar kom när vi plötsligt höll på att springa på en åsna som stod på en klippkant kanske 1 meter över oss och Simon med skräck i rösten sa; "Tänk om den ramlar ner på oss!".        

Sen har vi det vanliga, för er som känner Simon, illamåendet. Kanske har det varit aninges mer nojjigt idag än den vanliga rädslan. Allting började efter lunchen som Simon ätit som var aningens kall i mitten, vilket satte igång alla tankar hos honom. "Tänk om jag blir magsjuk nu", "Jag skulle inte ha ätit det där", "Magen känns lite konstig". Samt när Simon har känt sig trött under dagen och kopplar allt det till en eventuell magsjuka. Något som jag fnissat en heldel åt idag när vi suttit på nästintill tomma restauranger och Simon diskret fiser (för att lätta sitt illamående) innan han lägger kommentaren "Nu känns det lite bättre faktiskt".

Sen har vi dagens sista som gjort Simon lite mer orolig än vanligt; att något ska gå fel. Ett av oros momenten var att bussen inte skulle gå, "På vissa tidtabeller står det att bussen inte ska gå, tänk om vi inte kommer hem". Eller när vi väl åkte buss och den körde på de smala kringliga vägarna precis på bergskanten och Simon bedjande sa till mig "Flytta dig inte i bussen, tänk om den välter". Eller som Simon sa när han lyckades spana in att busschauffören rökte och körde samtidigt; "Tänk om han kör av vägen". Samt på bussresan hem när det blev tydligt att han som körde både smsade och pratade i telefon medan han körde så Simon kunde konstatera "Vi kommer dö nu. Vi dör iallafall tillsammans".

Tillsist kan vi konstatera att Simon har genomgått många oros moment idag. Medan jag, hans partner in crime, har gjort allt för att lugna hans oroliga sinne. Vi kan även konstatera att vi klarat oss mycket bra idag, vi överlevde de kringliga vägarna men framför allt fick vi ingen åsna i huvudet!'

Puss och hej!

/Funis