Ingen rast ingen ro. Galet mycket har hänt i både mitt och Simons liv från det att vi lämnade Prag. Därför kommer inlägget om lördagen först nu. Bättre sent än aldrig vänner.

Lördags morgonen startade tidigt, iallafall kändes det så för våra trötta huvuden som bara sovit 6 timmar. Hursom kl 8 släpade vi oss upp ur sängen. Frukosten avnjöts på balkongen i den mycket friska luften. Efter gårdagens storm & regnoväder hade temperaturen sjunkit mycket & luften kändes väldigt höstlig. Redan vid halv tio snåret var vi framme vid Prague Zoo som var dagen utflyktsmål. Där strosade vi runt i många timmar. Fascinerades över dom söta elefantungarnas läten, pingvinernas viftande svansar & myrslokens enorma snopp. Alla miljöer var även dom väldigt imponerande & vi kunde snabbt förstå varför zooet var prisat för ett av världens bästa. Vädret var väldigt perfekt för en Zootur då det varken var för varmt eller för kallt. Efter att ha besökt alla olika sektioner med djur & gått runt den enorma anläggningen tog vi oss in till vaslacplatsen där det inhandlades varsin enorm klobasa korv & lite pommes som vi sen avnjöt i en park i närheten. Efter den goda lunchen letade vi upp ett bra ställe där jag tog min avslutnings trdelnik som har helt fantastiskt god. Vi drog oss sen tillbaka till lägenheten där vi packade det sista, vilade & tog en dusch, innan vi begav oss ner till kvarterskrogen för att äta en lätt middag. (Bäcks tar över) Just det, lätt middag. Nu är det så att kvarterskrogen endast har tjeckisk mat vilket i och för sig inte är något dåligt, men söker man en lätt måltid kan det skapa aningens problem. Emelie beställde en friterad ost och jag Tjeckiens nästintill nationalrätt, Svichkova. Vi var inte riktigt hungriga egentligen efter den bastanta korven och trdelniken men tänkte att det var bra att inte resa på fastande mage. Fastande skulle magen inte bli kan jag tala om. Vi gick ifrån restaurangen med halvätna rätter och var ändå helt proppmätta. Något utöver det vanliga. Man kan väll säga att min jobbiga resa hem börjar här. För när man är riktigt mätt kan man må illa och som några av er kanske vet så har jag, emetofoben (fobi för att spy), svårt för det. Jag får alltså ångest över att må illa och det blir inte bättre av en trång tunnelbana i Prag påväg mot flygplatsen. Medan jag står där och hyperventilerar, tror att jag ska spy så står Emelie mittemot mig, tyst men också illamående visade det sig. Men i hennes fall gällde det mera åksjuka. Eftertänksam som hon är sade hon inget då vilket skulle gjort mig ännu värre. Sakta sjunker maten i magen och det blir bättre och bättre när vi närmar oss flygplatsen som är helt tom eftersom att vi åker med flygplatsens sista flyg för dagen. Allt gick otroligt smidigt och efter en titt på en utsiktsterass begav vi oss till vår gate. När vi är i gaten säger jag glatt att det känns mycket bättre, jag mår varken illa eller känner mig mätt. Vi bordar planet, eller ställer oss i bussen snarare eftersom att det lilla propellerplanet vi ska ta står långt ute på plattan. När vi står där så händer det som jag inte vill ska hända, det nästvärsta faktiskt. Jag som är emetofob får bevittna när personen bredvid mig i denna fulla buss spyr, rakt ner på golvet. Paniken sprider sig i min kropp och lukten av spya likaså. Jag förflyttar mig bort i den trånga bussen med skjortan mot näsan. Ut från bussen vill jag inte heller för där är det mer maginnehåll så att säga. Till sist går bussen till planet och personen med magbesvären åker med och sitter under flygningen fyra rader bakom oss. Sakta sjunker ångesten ännu en gång. (Funis tar över) Mycket vemodiga med otroligt nöjda med vår sommar sitter vi nu på planet påväg hemåt till Svedala. Mycket nya äventyr väntar både för mig & Simon. Tyvärr kommer vi inte dela äventyren på samma sätt som vi gjort den här sommaren. Men minnena från allt fantastiskt vi sett, gjort & ätit finns med oss i tankarna. Så mycket kärlek & lycka har vi delat den här sommaren. Världen är fantastiskt fin & det finns oändligt med nya platser att upptäcka. Förhoppningvis är vi snart ute på nya äventyr tillsammans igen. För att få uppleva världen tillsammans är helt fantastiskt. Så mycket kärlek. Störst av allt är kärleken. /Funis & Bäckis