Tidigt gav vi oss upp för att ge oss ut på ett litet äventyr. Vi tillsammans med min familj gav oss ut på en vandringsled som vi hittat precis utanför vår uppfart. Det enda som egentligen stod var att det var en lätt slinga som var 8 km men som skulle ta 2:45. Man skulle följa blå markeringar upp över de omgivande kullarna.

Efter frukost gav vi oss ut i värmen. Det gick uppför, mycket uppför. Det steniga underlaget gjorde det tungt emellanåt men omgivningen var otroligt vacker. De blå markeringarna var ömsom tydliga ömsom otydliga. Vi höll på att välja fel stig ett par gånger men hittade alltid tillbaka påvägen upp till kullarnas topp. När vi nått toppen kom vi in i en magnifik skog med pinjeträd och gigantiska kottar. Otroligt fint och utsikten mellan träden var oslagbar. Men här började sakta de blå markeringarna försvinna, och bli mer otydliga.

Tillslut kom vi till ett tydligt vägskäl utan någon markering. Alla i sällskapet hade delade meningar men vi kom överens om att gå mot en allé som låg en bit bort. Det visade sig vara en återvändsgränd med fantastisk utsikt. Jag tog snabbt fram Google Maps och hittade en utmarkerad bilväg ned från kullen. "Bilväg" kan ju diskuteras men det var en smal och stenig väg där vi alla höll på att halka påvägen ned. Det magiska var att vi efter ett tag började se blå markeringar igen. Vi var nu tillbaka på spåret utan att vi vetat om det!

Vi kom säkert tillbaka till våran by, hungriga och trötta men med en otroligt trevlig upplevelse bakom oss. Bad i poolen och en liten vila var välförtjänt.

Vi har nu precis varit och handlat lamm till middagen med familjen Gunnarsson. Strax kommer våra gäster och det ska bli en underbar kväll i den varma sommarkvällen!

Hörs imorgon!

/Bäckis