- Första dagen på Santorini blev vi tipsade en butik runt hörnet från hotellet. Vi skulle köpa lite frukostmat men inser snabbt att prisnivån i denna lilla butik är på tok för hög. Hur kan man ta sextio kronor för ett flingpaket frågar vi oss och går dagen efter till affären "BIG Discounts" längre bort på gatan. Jobbigt att behöva släpa nio kilo vatten och fem kilo mat över en kilometer hem kanske ni tycker. Men det var det värt.

- Varför ska man åka kabinbana ner till hamnen när man kan gå ner från staden frågade vi oss när vi skulle ut och åka på färjetur. Det kan ju faktiskt vara kö så vi missar båten var ett av argumenten. Så bestämt gick vi ner 300 trappsteg, fick lite skavsår och träningsvärk. Men det var not inte rädslan för att komma sent som tvingade oss ner, det var sparsamheten.

- Vi överanalyserar varje liten grekisk matprodukt trots de svårförstådda förpackningarna för att få bästa vara till bästa pris. Är inte så lätt men vad gör man inte för att alltid få ut det mesta? Det gör inget att spendera timmar framför kyldisken i affären för att hitta det bästa smöret eller den bästa yoghurten. 

Som sagt. Att vara fattig student och heta Simon och Emelie har sina för och nackdelar.  Alla utgifter summeras i ett excelark och vi kan sammanfattningsvis säga att det varit en billig men fantastisk resa. Vi försöker alltid jobba minst antal timmar möjligt och försöker fortfarande vara så generösa det bara går. Reseekonomin och sparsamheten blomstrar.

/Bäckis