Den stora resdagen är nu avklarad. Vi har idag tagit oss från ett Europeiskt land till ett annat och detta har vi gjort i 6 enkla etapper;

Etapp 1 (Simon): Vi vaknade på morgonen 5:00, för att äta en snabb frukost som igen av oss illamåendes egentligen ville ha. Stapplandes efter ungefär 5 timmars sömn gjorde vi oss klara för skjutsen av mina föräldrar till Perugias centralstation. Den som var mest nervös var nog min mor och vi var vid stationen ca. 30 minuter före tågets avfärd. Det var kallt och ruggigt (15 grader varmt, jag vet, ni som läser detta i Sverige är avundsjuka men för oss som nu mer är sydeuropéer är det kallt). Flertalet gånger fick jag sura blickar av konduktören när jag från perrongen försökte öppna tågdörren innan anvisad avgång. En massa kramar utdelades och foton togs, sen begav vi oss på tåget.

Etapp 2 (Simon): Den trevliga mannen som vi igår köpte våra tågbiljetter av var så trevlig att han uppgraderade oss till första klass på vår tågresa vilket var härligt då vi fick känna oss en anings mer som erfarna resenärer (vilket behövs eftersom att vi inte är så erfarna). Det mest spektakulära på tåg resan från Perugia till Roms central var inte de fina vyerna eller de grandiosa sätena. Det var den spännande toalettupplevelsen. När man gick in på tågets toalett så var det som att kliva utanför tåget. Det lät från varje liten ojämnhet i rälsen och skakade hela tiden. Det som fullgjorde upplevelsen var att toaskålen var ca. 10 cm djup vilken innebär att alla exkrementer knappt hinner lämna kroppen innan de landar i skålen som förövrigt inte innehöll något vatten. Som kronan på verket så fick man luftpuffar upp i rumpan och man spolade med en mystisk knapp på golvet. Jag kom tillbaka från toan och sa "Det där var obehagligt".

Etapp 3 (Emelie): Den här delen av resan inleddes av att vi fick känna på Roms värme. Klockan hade nu hunnit slå 9 och solen värmde betydligt mer än den gjorde kl 5 i Peruiga. Efter hjälp av en nonchalant kvinna som jobbade på Trenitalia så begav vi oss ner till spår 5 där vårt regionaltåg skulle avgå till flygplatsen. Under tågresan stötte vi på många härliga personer och utmaningar. Under tågresans första halva (ca 20 min) blev vi ståendes klumpigt med våra stora väskor vid ingången till tåget då det var proppfullt på alla platser. Under tiden fick vi bekanta oss med en trevlig (gissar vi iallafall) italiensk cykelman. Han klev innanför tågdörrarna med en swag och en svettlukt som vi tidigare inte mött (på det tåget iallafall), sen valde han att sätta sig precis bredvid mig (Emelie), vilket gjorde att jag resten av resten satt med kväljningar. När tåget hade nått sin slutstation kunde vi pusta ut för vi hade nått flygplatsen, nu kunde väl inte så mycket gå fel... eller?        

Etapp 4 (Emelie): Ni gissade rätt, även nästa etapp gick fin fint. Det mest intressanta med flygplatsen var kanske Simons fascination över incheckningsmannens fina italienska utseende. Eller kanske den tragiska tysken som hade köpt en biillig (och dålig) biljett från Rom och som i sin ensamhet åkt från fotbolls EM i Frankrike och nu var väldigt kontaktsökande (förståeligt). Eller kanske var det mest intressanta den bohemiska holländaren som satt och skrev långa memoarer om sin blixtförälskelse till Grekland, även han mycket kontaktsökande.    

Etapp 5 (Emelie): Nästa etapp innebar en busstur från flygplatsen till Pireus. Mest intressanta som hände var att vi träffade ett gäng svenskar (som vi förövrigt inte pratade med) samt att glaset på bussen var mycket smidigt och inte släppte för mycket soljus. Praktiskt. Kanske är vi mest fascinerade över att vi med vår fantastiska grekiska lyckades tolka exakt rätt hållplats vi skulle hoppa vid vid. Waow.  

Etapp 6 (Simon): Efter vår ankomst tog vi en tur i Piraeus och efter detta kan vi konstatera att det är en minst sagt levande stad. Jag tror att vi aldrig sätt lika många gula taxibilar som konstant skenar runt i staden medan pisslukten ligger otroligt tung. Man kan säga att det var minst sagt rörigt och att man hade stora svågitheter att korsa gator även om det var grön gubbe. Vi upptäkte dock lite mindre pissluktande kvarter och där bestämde vi oss för att äta Souvlaki vilket var ett utsökt val. Mätta och belåtna gick vi hem och gjorde på vårt hotellrums skrivbord morgondagens lunch som medtages till båten. Efter många skrattanfall pågrund av övertrötthet ligger vi nu i vår säng och taggar till inför morgondagens tidiga uppstigning. Puss!

/Funis & Bäckis