Bortspolad
23:56
På tisdagsmorgonen hade vi bestämt oss för att sova ut en aning efter måndagens äventyr. Vi åt frukost på ett mysigt ställe i byn där vi tidigare ätit middag och varit mycket nöjda. Serverat fick vi en härligt blandat fruktjuice som hade en mindre härlig färg, varsin kyckling tortilla och sen en enorm fruktsallad. Gissa om jag var nöjd? Efter den rejäla måltiden rörde vi oss långsamt från restaurangen mot vårat rum där vi mellanlandade innan vi påbörjade dagens utflykt.
Vi hade bestämt oss för att först gå kustvägen bort till någon av stränderna längst bort för att sen sakta ta oss hemåt och stanna på de stränder som var tilltalande. Efter en lång vandring i den heta solen såg vi en strand som lockade oss samt var tom på folk så vi bestämde oss för att slå oss ner. Senare visade det sig att vi hade sällskap av en extremt tanig brun man som låg på klipporna på andra sidan av stranden och stekte, självklart helt naken. Vi försökte bortse från honom och påbörjade vårat bygge av solskydd som vi så pyssligt bestämt oss för att genomföra. Problemet med den här ön har varit att det är tillräckligt “oturistigt” för att inte finnas solstolar och parasoll, med andra ord; ingen möjlig skugga. Så kort och gott så valde vi att göra vårat egna solskydd av ett halvtrasigt parasoll vi hittat på vägen, några bambustavar samt min sjal. Aldrig tidigare i min fridluftlivskarriär har jag känt mig som en sån överlevare. Snart kunde vi slå oss ner i skuggan som vi så fint skaffat oss. Länge satt vi där och pratade medan vi njöt av den lagom varma tempuraturen i skuggan.
Helt plötsligt övergick vår trevliga friluftsupplevalse till något helt annat. Helt utan förvarning så kom en våg så stor att den sköljde upp över våra handdukar. I panik reste vi oss och jag började flytta våra väskor där vi hade mobiler, kameror och liknande. Eftersom stranden låg nedanför kanten där den vanliga stigen var, en etapp ner, så började vi desperat slänga upp allt. Ingenting kom till skada tack och lov, men Simons handduk blev helt dräkt och mina converse lika så. Illa nog med andra ord. Plus att vår kojja var helt förstörd. Efter den jobbiga upplevelsen var vi inte så sugna på att bo kvar där på stranden utan vi bestämde oss för att gå tillbaka två stränder för en lunch på “Fanos”. Maten var okej, ingen höjdare men inte heller äckligt och mätta vandrade vi sen vidare.
Under eftermiddagen hann vi med en till tur till “poolen” på andra sidan ön där vi idag inte träffade på muränan som vi tidigare hört skulle finnas där. Simon satt länge på “poolkanten” och funderade nojjigt på hurvida han skulle våga sig i eller inte. Sen hände något. Simon bestämde sig först för att hoppa i vattnet och sen utmana sig ännu mer. Jag hade några tidigare gånger hoppat ifrån ena kantens klippor som var ca 2-3 meter höga och Simon började nu fundera på om han skulle våga göra samma sak. Efter lite velande fram och tillbaka samt lite “testhopp” på lägre höjd för att se hur väl cyklopet funderade under hopp, så gav han sig tillsist ut i luften. Leendes kom han simmandes när han efter sitt hopp kom upp till ytan igen. Han klarade det! Många hopp till blev det och tanken på muränan skrämde inte längre söta lilla Simon.
Påvägen hemåt stannade vi på en annan strand där vi snorklade runt och upptäckte havslivet. Man kan inte sluta fascineras av den häftiga känslan som blir när man dyker ner, ser alla små söta fiskar, sjöborrarna med sina långa taggar och ser alla vackra snäckor som med sina små ben kryper i sakta mak.
Under kvällen begav vi oss tillbaka till restaurangen Kapten Nicholas (även kallad Kapten Krok) och hade en mysig sista middag här på Koufonissi.
Glöm inte bort att ni gärna får kommentera :)
Puss och hej!
/Funis (medförfattande av S. Brobäck)
0 kommentarer